Det var en gång en flicka som hette Selma. Hon var 14 år och bodde med sin mamma och deras hund Alina i ett fint litet rött hus som dom fått låna på deras kompis gård på landet.

 

Dom var ganska fattiga och hade inte råd att göra något extra som att åka på utflykt eller på semester. För att få mat så var dom tvungna att hjälpa till med alla djuren på gården. Selma gillade mest en brun häst som heter Kompis och hennes hund Alina.

 

Selma hade en speciell förmåga att prata med djur. Det gjorde Selma alltid när hon piffade till djuren och deras sovplats. Alina brukade följa med Selma överallt. Dom brukade prata om sina drömmar och fantasier. Ingen visste om att hon kunde prata med djur förutom hon själv och djuren såklart.

 

 

Åren gick och även om hon var fattig så var hon och hennes mamma väldigt lyckliga. Dom tjänade mer och mer pengar för hennes mamma jobbade lite extra på ett kafé i stan. Dom pengarna sparade dom och tillslut hade dom så mycket så dom kunde flytta till ett eget hus men Selma vägrade att flytta om Kompis inte fick följa med. Selmas mamma sa att dom antagligen aldrig skulle ha råd att ta hand om en häst. “Aldrig att jag flyttar om Kompis inte får följa med” tänkte Selma på kvällen innan hon skulle sova. För pengarna som blev över köpte hennes mamma istället fina saker till Selma och lite kläder till sig själv.

 

Nästa dag när Selma vaknade så satte hon igång med sitt arbete som vanligt, men hon hann knappt börja när Selmas mamma och husets fru kom gråtande in i rummet.

– Vad har hänt? frågade Selma bekymrat.

– Selma vi behöver prata, sa hennes mamma.

Hennes mamma gick fram till Selmas säng och satte sig bredvid Selma och sa:

– Selma jag… jag är mycket sjuk.

– Men… men hur? frågade Selma med svag röst.

– Jag vet inte hur gumman, men jag har fått en tumör i högra delen av mitt huvud.

– Nej! Skrek Selma, det kan ni inte veta.

Selma tittade på sin mamma och sedan vände hon blicken mot husets fru och sen sprang hon ut från rummet till stallet.

 

Hon satt i Kompis box och grät när Alina kom in och la sig ner bredvid Selma.

– Jag förstår inte att… att hon i… i… inte har berättat de… det tidigare, snyftade Selma.

– Hon ville väl inte att du skulle bli sårad, sa Alina.

– Men vi berättar allt för varandra, sa Selma.

Nu kom Kompis in i sin box. Hon tittade på Selma och Alina med en undrande blick och sedan frågade hon Selma:

– Vad är det som har hänt?

– Min mamma har fått en tumör i huvudet, sa Selma och tittade ner i marken.

– Oj, det låter inte så bra, sa Kompis

“Jag måste göra något innan det är försent” tänkte Selma och reste på sig och tittade upp på kompis. Kompis tittade undrande på Selma. Nu hoppade Selma upp på kompis och galopperade till sjukhuset.

 

När hon kom till sjukhuset inne i stan så var det mörkt och Kompis var väldigt trött efter den långa ridturen. Selma sprang fram till dörren till sjukhuset och drog i handtaget men den var låst. Selma fick en stor klump i magen och gick långsamt tillbaka till Kompis.

– Det stänger 23.30… vad är klockan? Sa Selma lågt medans hon hoppade upp på Kompis.

Hon fick ångest av att hon åkte hit utan att säga det till sin mamma. Dom red till ett gammalt litet hus bredvid sjukhuset. Där fanns det hö på marken. Selma gick fram till höet och la sig ner och somnade snabbt. Kompis gick fram till Selma och la sig bredvid henne.

 

Nästa morgon när Selma vaknade stod Kompis framför henne.

– Vi borde åka hem nu, sa Kompis.

– Ja det kanske vi borde, sa Selma och reste på sig.

– Förresten vad skulle du göra på sjukhuset? frågade Kompis.

– Jag skulle kolla om man kunde köpa medicin till tumören men jag var ju så stressad så jag glömde pengar, sa Selma lite dystert.

Klockan var 7 på morgonen och dom började trava hem.

 

När dom kom hem var det tyst och dystert på gården. Alla djur låg ner på marken och alla anställda på gården satt vid ett stort runt bord och drack kaffe men ingen sa någonting, NÅGONTING.

 

Selma gick fram till bordet och knackade på Ninas axel. Nina är en av dom anställda på gården. Nina vände sig förskräckt om och blev sedan lättad när hon såg att det var Selma.

– Vi har varit så oroliga för dig, sa Nina.

– Varför? sa Selma.

– Vet du att du har varit borta i ett dygn?! sa Nina.

Nu tittade alla på Selma och Selma backade lite. Hon visste inte vad hon skulle göra eller hur hon skulle reagera. Hennes blick gick från person till person tills hon sa:

– Vad är det? Vad har hänt? Jag blir orolig!

Nina reste på sig och kramade om Selma och sa:

– Jag beklagar.

Selma fattade direkt vad som hade hänt under tiden som hon hade varit borta. Hon slet sig loss från Ninas famn och backade och backade tills hon vände sig om och sprang till sin mammas rum. När hon klev in i rummet såg hon sin mamma ligga där på sängen och då brast Selma ut i gråt och sprang fram till sin mamma. Hennes mamma sov bara och vaknade när hon hörde Selma.

– Selma gumman, jag kommer inte överleva detta, försökte hennes mamma få ur sig.

– Jo mamma, du klarar det jag lovar, sa Selma medan hon grät.

– Nej tyvärr men du måste lova mig att alltid vara tapper och du har ju djuren Selma. Dom lämnar dig aldrig, sa hon och log mot Selma.

– Va? Vet du att jag kan prata med dom? Frågade Selma och torkade bort tårarna.

– Ja såklart, det kan jag också, sa hon. Det går i släkten förstår du.

Selma gick fram till sin mamma och kramade henne en lång stund.

 

När det hade gått nån timme kom husets fru gråtande in i rummet och sa:

– Vad tråkigt att du inte kommer överleva. Men vi kommer ta hand om Selma åt dig så gott vi kan.

– Tusen tack Elsa, sa Selmas mamma.

 

När det hade gått sju dagar hade Selmas mamma blivit så dålig så hon bara sov och sov och sov. Varje morgon hade Selma gott in till sin mamma för att se till så hon mår bra och inte har ont. Hennes mamma mår bara värre för varje dag som går, men hon ler ändå när Selma kommer in.

 

Dagarna gick och Selma försökte vara starkare och starkare för varje dag men blev bara ledsnare och ledsnare. Likadant var det med hennes mamma.

 

Nu kom dagen. En regnig dag i augusti dog Selmas mamma och ingen var glad på hela dagen förutom husets fru Elsa. När ingen såg gick hon runt och log för sig själv. Hon var så glad att Selmas mamma hade dött för nu kunde hon styra över Selma hur hon ville. I början var det bara små saker hon skulle hjälpa till med som till exempel laga mat och tvätta ibland. Men tillslut gjorde hon nästan allt på gården som tvätta, damma, diska, ta hand om djuren, laga mat och mycket mer. Selma blev tröttare och orkade inte mer tillslut.

 

En vanlig måndags morgon vaknade Selma av att Elsa kom inklampandes in i Selmas rum och sa:

– Vakna nu Selma! Idag är det en ännu jobbigare dag och då är det bäst att du sätter igång nu direkt!

Hon skrattade och gick ut från Selmas rum. “Vad har jag gjort henne för att förtjäna detta” tänkte Selma. Hon gick till sin säng och la sig på sin hårda smutsiga madrass och började gråta. Hon saknade sin mamma så mycket, hon var Selmas enda släkting som hon kände till.

 

När solen stod som högst var Selma klar med sina sysslor men Elsa var inte nöjd. Hon ville att Selma skulle jobba från att tuppen gal tills solen gick ner. Elsa gick till sitt rum och hämtade stora högar med tvätt som hon tänkte att Selma skulle få tvätta. Elsa gick till Selma och sa:

– Här är min tvätt, det ska du tvätta nu!

– Men frun jag har redan gjort alla mina sysslor för dagen, sa Selma

– Och? Du ska tvätta ändå, sa Elsa och gick

 

Selma var nu helt tom inombords och visste inte vad hon kände eller vad hon ville. Hon gick till stallet för att ta hand om Kompis för hon hade inte haft tid till att umgås med sina älskade vänner när hon har haft så mycket att göra. När hon kom till stallet satt även Alina där bredvid Kompis.

– Vad ska jag göra? brast Selma ut i gråt när hon kom in i Kompis box, jag vill inte vara här mer!

– Om du nu inte vill vara här så kan du ju alltid rymma, sa Alina.

– Ja, jag och Alina följer med dig vart du än går, sa Kompis.

– Jag vet inte vart jag ska ta vägen, sa Selma bekymrat.

– Jag vet! Det lilla huset som vi sov i när vi var vid sjukhuset, sa Kompis.

– Ja! Den blir perfekt sa Selma, tack.

Selma sprang till sitt rum och packade ner massa småsaker i en säck och gick till Kompis. Selma satt upp på Kompis och dom red till deras nya hem och lämnade sakerna och red tillbaka till gården och hämtade nya saker som sitt täcke, filtar, kuddar och lite mat. När hon hade åkt två rundor var dom trötta och hämtade Alina och sedan red dom till det lilla gammal huset.

 

När det hade blivit kväll så höll Selma på att piffa till det i huset så hon kunde bo där. Kompis borstade bort damm och smuts med sin svans och Alina satt bara och tittade på för hon kunde inte hjälpa till med nått.

 

När dom var klara var det faktiskt ganska mysigt i det lilla huset. Det var dock väldigt mörkt för Selma hade glömt ta med sig ljus till huset. “När det blir ljust ska jag hämta ljus på gården” det var det sista som Selma tänkte på innan hon, Kompis och Alina somnade.

 

När Selma vaknade hade bara Alina vaknat så dom fortsatte fixa lite till huset. Alina hämtade pinnar och grenar som dom skulle stapla till ett bord och Selma hämtade torrt gräs som hon sedan flätade till själva bordsskivan. När Kompis vaknade hämtade han en hyfsat stor stubbe som han sparkade av rötterna på och ställde in den i huset som en pall till bordet.

 

Tre veckor gick och dom hade fixat huset så det var beboeligt och dom hade hämtat massa ljus från gården. Selma hade dock fått ett problem, deras mat började ta slut och hon visste inte vart hon skulle få mat ifrån. Hon hade klarat sig bra på äpplen av äppelträdet bakom huset. Hon hade dock tröttnat på att leta mat hela tiden och ville egentligen tillbaka till gården för hon saknade Nina. Nina är som Selmas syster och hon vill verkligen träffa Nina igen.

 

Hon bestämde sig att försöka flytta tillbaka till gården så hon sa till Kompis och Alina att dom skulle flytta tillbaka. Dom blev såklart lite sura men dom gick med på det. Dom red först tillbaka till gården för att kolla om dom fick flytta tillbaka.

 

När dom kom till gården så verkade inte Elsa förvånad att Selma var tillbaka.

– Jag visste att du skulle komma tillbaka, sa Elsa.

– Hur kunde du veta det? frågade Selma.

– Jo förstår du, jag kan se in i framtiden och jag har väntat på att säga detta till dig länge, sa Elsa med ett leende på läpparna.

– Vad för något? frågade Selma.

– Du får INTE komma tillbaka om du tror det, sa Elsa och gick skrattande därifrån.

Selma vände sig dystert om och för att rida tillbaka till sitt hem, men då fick hon en idé och sprang tillbaka till Elsa och frågade vart Nina var. Elsa sa att hon mjölkade korna och Selma sprang direkt till ladan där korna var och såg Nina mjölka korna.

– Nina! skrek Selma och sprang fram till Nina och kramade om henne.

– Selma? Vad gör du här? frågade Nina.

– Jo jag undrar om du skulle kunna komma med mat till mig i mitt nya hem, sa Selma och log.

– Ja um jag antar det, sa Nina och såg undrande på Selma.

– Har du ont om mat frågade Nina.

– Ja, och förresten så bor jag vid sjukhuset, sa Selma.

 

Fredagen kom och då kom Nina för första gången med mat till Selma. Nina fick stanna lite för att se hur det såg ut hos Selma, Alina och Kompis. Dom fikade lite och sedan åkte Nina tillbaka till gården med annan mat som hon hade handlat.

Och så fortsatte det, Nina kom varje fredag hem till Selma med mat som hon hade handlat. Och Selma, Alina och Kompis levde lyckliga i deras egna hus i resten av deras liv.