Det var en gång för länge sedan ett kungapar som bodde i ett stort slott i ett litet land som kallades för Maskrings. Deras djupaste önskan var att kunna få en liten dotter som skulle heta Daniella.

En dag var drottningen ute och red i den stora skogen Merdinskogen på sin stora vita häst, Zorro. Zorro stannade plötsligt upp och började att gnägga väldigt högt, nästan som ett skrik. Drottningen blev förskräckt och försökte att lugna ner Zorro. Hon fick syn på ett starkt blått ljus som sken lite längre in i skogen. Hennes första tanke var att den lilla figuren var ett irrbloss. Drottningen red långsamt fram till det lilla ljuset. Hon hukade sig ner för att se om det verkligen var ett irrbloss, då hon hörde en svag viskning. Viskningarna blev tydligare och tydligare tills hon verkligen hörde vad dom sa: “följ ditt öde så kommer din inre önska att uppfyllas”.

 

Hennes första tanke var att bara rida hem så skulle allt vara som vanligt igen. Precis när drottningen hade tagit sig upp på Zorro kom det fram flera irrbloss som stod nästan efter varandra, som en stig. Viskningarna, “följ ditt öde så kommer din inre önska att uppfyllas”, blev allt starkare och starkare, nästan som att dom bad för drottningen att följa stigen.

 

Drottningen kunde inte stå emot och red i flera minuter tills hon tillslut kom fram till ett litet träskhus. Det såg ut som om det inte hade bott någon där på flera år. Väggarna var sotiga och nästan helt övertäckta med klängväxter. Den lilla okända stugan var nästan lite gömd i den mörka och täta skogen.

 

Fort sköts dörren upp och tre goda feer kom flygande ut med ett vackert litet nyfött barn. Barnet hade långa blonda lockar, en söt liten näsa och havsblåa ögon som nästan hypnotiserade bort drottningen från omvärlden.

 

 

– Ta väl hand om henne, i morgon är det hennes tolfte dag, sa den ena fen med ett litet leende och överlämnade det sköna barnet till drottningen.

 

Sedan bara försvann dom goda feerna in i den mörka och täta skogen. Drottningen var i chock och var nästan lite orolig, men när hon tittade ner i sin famn på det vackra och sköna barnet som bara låg där och log så kände hon en skön lättnad. “Allt kommer att gå bra”, tänkte drottningen lugnt för sig själv.

 

När drottningen klev in i den stora salen i slottet med det sköna barnet i sin famn föll alla blickar med dom, speciellt kungen som nästan gapade!

– Vi har fått ett barn, sa drottningen till kungen med en väldigt lättad röst när hon hade kommit fram till tronerna.

 

Kungen var så chockad och fick knappt fram några ord utan det blev mer som ljud som bara föll från han mun.

 

– V-vi… må-mås-måste… f-ff-fiif… FIRA! utbrast han tillslut efter en kort återhämtning.

 

Kungen och drottningen bara stirrade på varandra och sedan på barnet med ett stort leende på läpparna, tills dom inte kunde hålla sig längre och utbrast en massa lyckliga skratt och kände på sig att det skulle bli ett underbart firande. Dom bestämde att festen skulle hållas redan nästa kväll. Och självklart skulle alla i hela landet bjudas för att få kunna träffa den nya prinsessan.

 

– Men vad ska ni döpa prinsessan? sa en väninna lite osäkert.

– Daniella! sa kungen och drottningen i mun på varandra med en liten blink i ögat.

 

Nästa dag hade Daniella blivit väldigt sjuk och hade fått väldigt hög sjukfeber. Och det enda som skulle kunna bota febern var daljbär som dock var väldigt sällsynta i landet. Daljbären såg ut som att dom var hårda som sten men dom var egentligen mjuka och nästan alldeles för perfekt saftiga. Men det var inte bara ETT bär som den sjuke skulle äta utan sju stycken för att kunna bli helt frisk. Hela dagen spenderades till att leta efter daljbären, och den som hittade dom skulle få en stor belöning. Tyvärr blev kungen och drottningen tvungna att flytta fram festen till nästa dag. Men då skulle festen vara i tre hela dygn. Alla i hela landet visste om att det skulle vara som en hittelön och hela befolkningen vara ute på jakt efter dom sällsynta daljbären. Till och med dom elaka trollen som hade blivit utvisade ur landet visste om den ”dåliga” nyheten om den sjuka flickan och dom ”goda” nyheterna om hittelönen och festen!

 

Landet var skyddad av en magisk atmosfär som skulle skydda från allt ont och alla elaka troll som fanns runt omkring. Så det skulle inte finnas en chans för trollen att kunna ta sig in i landet. Trollen må vara dumma i huvudet men dom kom ändå på några få knep som kanske skulle kunna hjälpa dom igenom.

 

– Var är Fjant?! ropar mamma troll.

– Häär mamma! Svarar Fjant och tittar fram under en liten stol.

– Jag har hittat tolv stycken daljbär mamsen, säger Fjant väldigt stolt!

– Jag har en plan och vi vill väl ha en frisk flicka, utbrister mamma troll. Då får hon syn på en bondpojke precis utanför gränsen.

 

Senare på kvällen kom två vakter in till kungen, drottningen och den lilla sjuka Daniella med en liten bondpojke.

 

– Han har hittat daljbären, säger en av vakterna och knuffar fram bondpojken lite lätt.

– Vad heter du unge man? frågar kungen med en väldigt manlig röst.

– Artur, ers höghet, svarar han svagt och blygt och överlämnar bären.

– Tack så mycket. Som belöning får du sova på slottet och vara med oss tills

festen är över. Och nya kläder. Om det är okej för dina föräldrar såklart, förklarar kungen lugnt.

– Absolut! säger Artur och tänker på sina döda föräldrar som hade förvandlats till irrbloss för flera år sedan.

 

Artur följde med båda vakterna till hans rum. Rummet var stort och hade höga väggar med olika tavlor på men det bästa av allt var nog sängen, den var studsig och stor. ”Alltså, helt perfekt!” tänkte Artur. När vakterna äntligen hade gått ut, kastade han av sig ryggsäcken.

– Kusten är klar, sa Artur lite diskret.

– Äntligen, stönade Fjant när han skuttade ut ur den tråkiga väskan.

– Du stannar kvar i det här rummet hela tiden okej, befallde Artur till Fjant med en bestämd röst.

– Yes sir, skojar Fjant lite.

 

Dagarna gick och till slut var den tredje dagen äntligen inne. Den tredje festen för Daniellas dop, som skulle vara ännu större, vackrare och underbarare. Det kom ännu fler folk till slottet den dagen eftersom att dom tre goda feerna som överlämnade barnet skulle komma dit och ge henne gåvor. Men dock hade bondpojken inte synts till den dagen.

 

Kungen och drottningen var så lyckliga och stolta och hade inte en enda tanke på att något ont skulle kunna hända.

 

Innan festen var över kom dom tre goda feerna fram till kungen och drottningen och bugade. Sedan fortsatte de till den underbara prinsessan, med stora leenden på läpparna. Den första fen flög fram till Daniella och svepte med sitt spö och sa:

 

– Du kommer att bli omtänksam, snäll och ha ett hjärta av guld.

– Du kommer att bli vacker och älskad av allt gott och alla, sa den andra fen

och svepte med sitt spö, när hon flög över Daniella som låg i vaggan.

– Du kommer att bli orädd..

 

Mer hann inte den tredje fen säga, innan åskan dundrade in och blixtrarna överröstade henne. Dörrarna sparkades in och sex stora stygga troll gick tungt in i salen och höll i stora påkar. De sex trollen gick grymtandes och morrandes åt olika håll, allt för att skrämmas och skapa oro! Alla greps av panik och försökte gömma sig medan trollen gick runt i salen. Men de enda som inte var det minsta rädda, var prinsessan och trollet Fjant, som hade gömt sig under vaggan.