Det var en gång en liten flicka, hon var en mycket söt liten flicka med långt, ljust hår och stora lila ögon som alltid var fulla av glädje. Därför när hon var ett spädbarn så fick hon heta Lilja. Hon levde i en liten dyster by med ledsna barn som inte hade några leksaker att leka med. Hon bodde i en stuga med sin mor. Hennes far blev för ett par år sedan fängslad och dömd för stöld för han hade under deras fattigaste tid stulit en höna som han hade hoppats kunna ge sin familj lite ägg. Liljas pappa var hennes stora hjälte och hon saknade honom jättemycket.

Lilja hade två bästa vänner. Den ena var en brunhårig flicka, hon hette Truth för hon bar sanningens gåva och även om Lilja ville höra en lögn sa hon alltid sanningen även om den gjorde ont.

Hennes andra bästa vän var en pojke i hennes ålder med rufsigt blont hår och bruna ögon. Han kallades Tyg för hans pappa var en skräddare.

 

En dag när Lilja stod och bakade bröd med sin mamma kom Truth in i köket glad som en lärka och ropade:

– Lilja! Du kan väl följa med mig till marknaden imorgon? Min mor vill att jag ska handla några saker och jag vill inte gå dit själv! Det är inte så mycket, bara lite ägg, potatis och mjölk.

Lilja svarade:

– Självklart! Mor, finns det något jag kan köpa?

– Ja Lilja, kan du köpa lite majs och mjöl?

– Okej, vi åker efter frukosten imorgon!

– Vart ska ni imorgon efter frukosten? sa en ny röst och ett huvud stack in genom dörren.

Det var Tyg, han hade på sig en lång grå kappa som släpade i köksgolvet.

– Det du! sa Truth men en kaxig röst.

– Aja, jag skulle bara komma förbi för att lämna fruns lagade klänning, sa han samtidigt som han sträckte fram en blek men vacker gul klänning.

– Åh, tack det var jättesnällt, svarade Liljas mor samtidigt som hon tog emot den gula klänningen.

– Det var inget speciellt gjort, skrattade Tyg och gick iväg samtidigt som han vinkade och log mot sina vänner.

Truth tackade Lilja för sällskapet och gav sig ut ur köket in i vårsolen igen.

 

Nästa dag när Lilja och Truth skulle till torget och köpa majs och lite annat såg dom en man på en häst med soldater bredvid sig hålla upp ett pergament och ropa:

– Lystring! Lystring varje ungmö! Om tre dagar från denna ska det hållas en bal på slottet där prinsen ska välja sin maka! Och i år ska varje ungmö få delta och prinsen är intresserad av vad hans eget folk har att ge till en prins. Så kom i ert finaste siden och med dom vackraste pärlor!

– Hör du vad jag hör Truth? sa Lilja med en längtan i rösten.

– Ja, Lilja, svarade Truth. Men jag förstår inte din entusiasm.

– Vad menar du? Förstår du inte? Jag kommer få gå på bal och gifta mig med en stilig prins och leva lycklig i alla mina dagar!

– Vad är det du inte ser? Det kommer komma flera tusen unga kvinnor med precis lika självsäkra som du och nästan alla kommer låta balen få dom att gråta sig till sömns i veckor efteråt, snälla ha inte för höga förhoppningar så du blir krossad.

– Jag kommer inte bli krossad, även om han väljer mig eller inte för det kommer komma andra män.

 

Dagarna gick och Lilja började bli nervös. Därför tjatade hon varje gång hon såg Truth:

– Snälla, snälla kan du inte följa med på balen?

Men varje gång svarade hon:

– Skulle jag komma skulle det vara som att säga ja till detta ståhej.

Men Lilja fick henne att gå med på att hjälpa henne att göra sig redo. Lilja hade inte råd att köpa en ny fin klänning, därför fick hon ta sin mammas gula klänning men det tyckte hon bara om för den var mycket söt med en hjärtformad överdel och en vacker lång  kjol med ett litet bälte. Den var inte lika färgglad och fluffig som den en gång varit när hennes mor och far dansade på kvällarna men för henne var den perfekt.

Dagen kom då balen skulle vara, staden var tyst och stilla på gatorna förutom några kvinnor som sprang runt bland affärerna för att köpa något sista litet örhänge.

Inne i Liljas lilla hus stod hon, hennes mamma och Truth och borstade hennes långa gyllene hår.

Men när Lilja skulle resa sig för att hämta ett guldhalsband så hände något förskräckligt, hennes klänning satt fast under stolen och när hon reste sig sprack den.

– Åh nej! Vad ska jag gör nu? Jag kan ju inte åka på bal i en trasig klänning!

Lilja började gråta och hennes mascara rann ner för kinderna, hon satte sig igen i den avskyvärda stolen. Alla frös till för ett ögonblick.

– Jag ska kolla om skräddaren är inne! sa Truth och sprang ut.

Liljas mamma satt och tröstade och torkade hennes tårar innan dom hann rinna ner och förstöra hennes klänning ännu mer. Efter en stund kom Truth tillbaka.

– Skräddaren var på ett ärende men Tyg var hemma.

– Tyg, åh, snälla kom in och hjälp mig jag ber, bönade Lilja.

– Självklart! Jag skulle bara hämta min fars sylåda.

Tyg kom in och började genast att jobba, han öppnar sin låda och bland alla färgglada rullar så tog han fram en gul tråd och en nål. Han satte sig vid hennes fötter och började sy ihop den trasiga klänningen med ett stygn i taget. Lilja var fortfarande upprörd och snyftade häftigt men Tyg var alldeles lugn.

Under tiden hade Liljas mamma gått ner för att laga mat och efter en stund när Tyg nästan var klar kom Truth på:

– Oj, dina skor! Jag skulle ju putsa dom innan balen! Jag måste gå ner och göra de! sa hon och skyndade sig ut ur rummet.

När bara Lilja och Tyg var kvar i rummet blev det tyst, det enda man hörde var stygnen i klänningen och sen försvann dom.

– Klart! Så gott som ny! sa Tyg.

– Åh! Tack, jag är skyldig dig så mycket!

– Nejdå tänk inte så. Tänk bara på hur vacker du är.

När han sa det rodnade han men Lilja såg inte det för han gömde sitt ansikte genom att titta ner i marken.

Allting var klart. Lilja var färdig och vagnen hade parkerat utanför hennes gata där redan tre kvinnor satt. Den var stor och hade tak, en svart häst drog vagnen och kusken satt utanför. Lilja sa adjö och kramade om sin mor och Truth men när hon vände sig om för att krama Tyg hade han redan gått.

Lilja åkte i den vita vagnen genom stadens gator och tillsammans med dom andra tre kvinnorna åkte dom in genom slottets portar.

Det var ett vackert slott som Lilja tyckte skulle passa en saga. Det var fem höga torn och fönster åt all håll. Vagnen åkte genom den upplysta slottsgården fram till porten där gästerna gick in, det var väldigt många som trängde sig in och samma sak gjorde Lilja.

Hon kom in i slottets stora sal med gulddetaljer över allt på tak och väggar.

Alla i salen hade vackra färgglada och glittriga klänningar så Lilja kände sig väldigt liten i hennes ärvda klänning. Men så länge hon tänkte på pappa när han och mamma dansade gick det bra. Snart hörde man fanfarer och samma röst som på marknaden hördes från en balkong.

-Låt mig presentera hans kungliga majestät! ropades ut och alla bugade. Och hans son Prinsen!

Alla kvinnor förundrades över prinsen och han stiliga utseende. Han hade ett vackert brunt, tjockt kammat hår och ett skarpt ansikte utan några fel och en vacker vit skjorta med ett rött band hängandes från hans högra axel till hans vänstra midja och det praktfullaste av allt, en guldbrosch men som Lilja inte kunde se vad den föreställde.

Prinsen ropade:

– Vals!

Två sekunder senare sattes musiken igång, många kvinnor väntade på att prinsen skulle komma ner för att dansa men han stannade på balkongen.

Lilja tog sig från dansgolvet till borden som var uppställda i ett hörn bredvid buffén, Lilja hade aldrig sett så mycket mat och blev alldeles häpen av alla korvar, soppor, och frukter hon aldrig sett förut.

Hon satte sig ensam vid ett litet bord nära dansgolvet i synhåll från balkongen så hon visste att om Prinsen skulle titta ner skulle han kunna se henne.

Musiken spelade länge men Prinsen kom aldrig och frågade om dom skulle dansa, han dansade med några unga och vackert klädda kvinnor. Ingen kom och frågade om Lilja ville dansa så hon satt ensam vid ett bord och såg på när andra blev frågade om en dans.

Det enda hon gjorde var att äta, inte så mycket för hon var så dyster så hon hade ingen aptit.

Timmar gick och snart var balen slut men nu såg hon Prinsen och en av kvinnorna hon åkte i vagnen med som satt framför henne i en röd klänning smita iväg för sig själva. Då orkade hon inte mer och gick ut och satte sig i vagnen. Hon hade inte tänkt på de förut men hon som gick iväg med Prinsen var avskyvärt vacker att hon aldrig ville se henne igen.

 

Lilja åkte med en tidig vagn hem tillsammans med några glada kvinnor som pratade om hur vacker hertigen som hade frågat henne om en dans var och hur prinsen tittade på henne.

Men ingen av dom tittade på Lilja, hon kände sig osynlig.

När vagnen stannade utanför hennes hus regnade det ett väldigt dystert regn. Lilja gick långsamt mot huset och brydde sig inte om vattnet som rann över håret, hon tänkte inte på något. Hon ville bara kasta ner klänningen, skorna och halsbandet ner i ett hål.

När hon kom in gick hon raka vägen till sitt rum och tog av sig klänningen, skorna och halsbandet och slängde ner dom i en kista, stängde det stora locket, lade sig i sängen och grät sig till sömns.

 

Nästa dag vaknade Lilja av att det sved av mascara i ögonen. Hon steg upp och tvättade av sitt ansikte och gick sen ner för att äta frukost men när hennes mamma försökte prata med henne var hon helt tyst. Men när Truth kom in i henne rum efter frukosten för att hjälpa henne att göra sig iordning för kvällen brast hon i gråt.

– Ingen ville dansa med mig och prinsen tittade inte ens på mig!

– Men min älskade vän, det var detta jag var rädd skulle hända dig, du måste bara samla dig och försöka igen eller stanna här och följa med mig i min tysta strejk. svarade Truth.

– Nej, jag ska gå på balen och hitta kärlek!

Lilja satt och grät länge och Truth klappade henne på huvudet och tröstade. Efter en lång stund kom Tyg in och frågade:

– Hur går det? Är du lika vacker som igår?

Men då sänkte han sitt huvud och såg Lilja med huvudet i Truths knä med tårar i ögonen säga:

– Nej, jag ser hemsk ut!

– Vad är det som har hänt?

Ett par smärtsamma minuter för Lilja gick när Truth förklarade om hennes kväll. När hon var klar tittade han på henne med en sorgsen blick.

– Jag vet inte om jag vill gå, jag vill inte komma dit och se ut så som jag gjorde igår. Jag vill komma och lysa upp rummet med de vackraste smycken och den härligaste klänning. Lilja fortsatte snyfta häftigt.

– Jag måste gå nu. Jag kommer tillbaka sen ikväll innan balen. sa Tyg och gick iväg.

 

Lilja samlade sig men vägrade ta på sig sin gula klänning. Truth satt och borstade hennes långa hår lika fint som kvällen innan men ingen sa något.

Men precis innan vagnen kom knackade det på Liljas dörr och Tyg kom in med ett stycke tyg som lyste av guld i händerna. Han sa inget utan vecklade bara ut tyget till den vackraste klänning Lilja någonsin sett. Kjolen glänste och var lika utsträckt som ett paraply och överdelen pryddes av glitter.

– Här, om du vill ha den får du sluta gråta och åka till balen. Om du stannar sprättar jag upp alla stygn och stenar så du aldrig behöver se den igen.

– Var har du fått den ifrån? sa Lilja medan hennes ögon åter lyste.

– Jag har gjort den av min fars dyraste tyger och stenar. Vill du ha den? Svara bara ja eller nej.

– Ja.

– Bra, svarade Tyg och gick sin väg med gråten i halsen.

 

Lilja tog på sig klänningen, den var inte lika mjuk som en gamla men när hon tittade i spegeln var hon vacker.

Hon åkte ensam i en vagn för hennes klänning tog så mycket plats. När hon kom till balen stirrade alla på henne, ingen hade någonsin sett en så vacker klänning. Det började på samma sätt som förra kvällen men nu bjöd en stilig man upp henne till den första valsen. Hon tyckte om honom men när dansen var slut stannade alla och tittade på prinsen.

Han gick rakt över dansgolvet fram till Lilja. Hon tittade djupt i hans isblå ögon och han djupt in i hennes. Sen sträckte han fram handen och frågade.

– Får jag lov?

– Självklart! svarade Lilja.

Dom dansade till en långsam vals och han höll henne nära. Lilja njöt av varje ögonblick. Dom dansade dans efter dans tills prinsen sa:

– Du är vacker och dansar ljuvligt, men jag ska nu dansa med prinsessan från vårt grannland. Adjö, kom imorgon!

– Det ska jag! svarade Lilja.

Prinsen kysste hennes hand och gick vidare till en kvinna i lila klänning. Sen dansade han med några till och alla såg lika förförda ut som hon. Men det struntade hon i för hon kände sig förtrollad av kärlek.

 

Lilja dansade med några andra män och sen åkte hon hem. Hon tittade ut på den mörka skogen som susade förbi.

Plötsligt stannade vagnen. Lilja väntade på att den skulle börja rulla men den stod helt still. Efter en stund gick Lilja ut för att kolla vad det var som gjorde att kusken hade stannat. Men först såg hon ingen kusk, inte på marken eller på sittplatsen. Men hon hörde ett konstigt ljud och när hon gick närmare sittplatsen såg hon att kusken låg på golvet, kusken låg och sov.

Lilja hann inte tänka så mycket på den sovande kusken förens hon hörde en röst säga:

– Äntligen får jag tala med dig.

Lilja vände sig om och höll på att rusa i väg i skrik för där stod ett troll. Han räckte henne upp till knäna och var väldigt smutsig. Han hade kläder av mossa och hen hade rött hår som det växte lite svampar i.

– Var inte rädd! sa trollet. Jag har kommit för att du inte längre tänker klart.

– Vad pratar du om? Vem är du? svarade Lilja.

– Jag är ett samvetes troll, jag heter Champinjon och jag har kommit för att tala med dig om prinsen. Du måste förstå att äkta kärlek behöver tid och du måste kunna öppna dina ögon och se prinsens inre och inte yttre. Först då kan du verkligen älska honom.

Lilja blev arg och rädd, så hon försökte springa därifrån och glömma trollet men innan hon ens hunnit ta ett steg viftade trollet med handen och sen glittrade de till av blått vid hennes fötter och hon kunde plötsligt inte springa, hon kunde inte ens lyfta dom från marken.

– Försök inte att springa från sanningen. Jag gav din bästa vän sanningens gåva när hon var ett spädbarn för att hon skulle kunna leda dig men du har stängt öronen.

– Men vad vill du mig?! Jag är lycklig och jag älskar prinsen! skrek Lilja av ilska för hon ville inte att trollet skulle få henne att sluta älska prinsen.

– Älskar du är en man du inte känner?

– Sluta! Jag orkar inte! Ta mig hem, släpp mig!

– Inte förrän jag fått dig att förstå. Jag ser dina tankar framför mig, jag ser att du tror jag vill att du ska sluta älska honom. Det är inte det jag vill, det jag vill är att du ska inse att du måste känna en person för att kunna älska personen.

– Men det struntar jag i, släpp mig!

Lilja var så arg på det lilla trollet att hon ville slita av honom huvudet. Varför kunde han bara inte låta henne gå. Varför var hon så viktig?

– Lilja, jag kommer lämna dig här, väcka kusken och han kommer inte minnas att han sovit. Så sätt dig i vagnen men imorgon på sista dagen av balen så ska du prata med prinsen. Tänk på din far, vad skulle han tycka.

Det som hände sen mindes inte riktigt Lilja. Bara att hon satte sig i vagnen och den började rulla igen. Sen vaknade Lilja nästa morgon.

 

När Lilja gick upp nästa morgon hade hon fortfarande klänningen på sig. Hon tog av sig den och gick ner för hon hörde sin mamma i köket. Liljas mamma stod och gjorde smörgåsar till sig och Lilja, det visste Lilja för på två smörgåsar var det tomat på och det gillade inte hon men Lilja älskade tomat på smörgås.

– God morgon mamma! sa Lilja.

– God morgon älskling! Hade du kul igår? frågade hon lite blygsamt.

– Det var underbart! Men sen.. hände det en grej och.. jag började fundera, stammade Lilja fram.

– På vadå hjärtat? frågade Liljas mamma undrande.

– Om vad pappa skulle tyckt.

Det blev helt tyst i köket, dom pratade nästan aldrig om pappa. Dom saknade honom jättemycket men det var för jobbigt att prata om.

– Att du gick på balen? svarade Liljas mamma med gråten i halsen.

– Att jag tror att jag blivit kär, men jag vet inte.

Sen pratade dom inte mer om det vi frukosten. Som de andra två dagarna kom Truth för att hjälpa Lilja att bli klar. Men Tyg kom aldrig den dagen. När Lilja skulle ta på sig sin klänning räckte hon sig den gula, då frågade Truth:

– Ska du inte gå i den Tyg gjorde? Du va så vacker i den.

– Nej, jag ska ha den här.

– Aha, är det för den betyder mer? Din pappa och det där.

– Ja, ikväll ska han gå med mig.

 

När Lilja var framme vid ingången var hon nervös. Nervösare än när allas blickar var på henne, nu märktes hon knappt.

Balen startade likadant med en vals, Lilja tyckte det spelades väldigt många valser.

Efter en stund kom prinsen igen och frågade:

– Är det du? Dig som jag dansade med igår? Vad hände med din klänning och varför har du den här trasan?

– Ja, det är jag och jag har den här trasan för den är viktigare för mig!

Dom fick nästan skrika till varann för musiken spelades så högt.

– Jaha, eh.. Vill du dansa? frågade prinsen osäkert.

– Kan vi inte sitta och prata istället?

– Jag finner det inte så lockande men en liten stund går väl bra.

De satte sig vid samma bord som Lilja hade suttit på första kvällen.  Men ingen av dom sa något, ingen av dom visste vad dom skulle säga.

– Vad tycker du om att bo i ett slott? sa Lilja.

– Underbart! Jag är så glad att jag slipper bo i något råtthål i en smutsig stad, svarade prinsen.

– Okej, men byn utanför slottet är inte så farlig, människorna som bor där är jättesnälla.

– Människor? Jag ser dom mer som slavar, undersåtar eller dom fattiga och arbetslösa för smuts.

– Okej, sa Lilja med en spänd röst. Varför kallade du min klänning för trasa?

– Vadå klänning? Det där är ju bara ett stycke tyg lindat runt dig, det är ju ingen färg eller något glitter alls och den du hade igår såg mycket mer passande ut.

Lilja började förstå vad trollet menat och hon blev väldigt lycklig att trollet hjälpt henne att öppna ögonen, för nu ville hon hellre sitta själv.

– Vad tycker du om att dansa? sa Lilja som ett sista försök.

– Dansa ska man bara göra på festligheter till musik, det finns inget speciellt med det och folk som ändå dansar utan musik bara sådär har bara övertalat sig själva att dom är lyckliga men dom är bara enkla bönder.

Lilja började koka av ilska. Varför betedde han sig så spydigt mitt framför henne utan någon respekt alls?

– Jag ska gå nu, jag ska dansa med kvinnan som vinkar borta! sa prinsen och vinkade till en kvinna i grön klänning. Alla måste ju få en chans men jag älskar att du är så intresserad av mig.

Prinsen gick iväg och Lilja satt kvar. Men strax åkte hon hem för hon klarade inte av att vara kvar därinne utan att grimasera.

 

Lilja var hemma så tidigt så hennes mamma var fortfarande vaken.

– Varför är du hemma så tidigt? frågade hon.

– Jag stod inte ut med att vara kvar därinne. Jag pratade med prinsen för första gången för igår dansade vi bara. svarade Lilja.

– Tyckte du inte om honom?

– Nu vet jag att jag inte blivit kär, och jag vet vad pappa skulle tyckt.

 

Dagarna gick och livet fortsatte som vanligt. Lilja och hennes mamma blev fattigare och det var svårt att få tag i mat för balen hade kostat hela folket. Klänningar, smycken och skor hade kostat mycket och dom enda som hade kvar pengar var dom som sålde dom. Men Lilja och hennes mamma hade tur för Tygs pappa hade tjänat mycket och ville gärna ge bort mat till alla som vågade fråga.

Sju dagar efter balen knackade det på dörren, det var mannen från slottet som hade berättat om balen. Han var kort och räckte henne bara till axeln med en stor hatt på huvudet.

– Är ni “flickan som satt med prinsen och pratade om slottet, ful klänning och dans”?

Hennes påhittade namn sa han väldigt snabbt så Lilja hörde nästan inte vad han sa.

– Ja, jag är Lilja.

– Åh vad bra! Följ med mig här! Eller du kanske vill byta om först?

Lilja hade inte tänkte på vad hon hade på sig men nu när hon tittade ner på sig själv såg hon att hon var klädd i en brun klänning med ett smutsigt, grått förkläde. Men hon svarade:

– Nej, detta duger.

– Okej då, sa mannen och himlade med ögonen.

Han förde henne till en häst som stod vid vägen omringad och två soldater. Sen red han med henne upp mot slottet. Lilja försökte få reda på varför hon skulle tas till slottet men det fick mannen inte svara på.

När dom var framme vid slottsportarna beordrade mannen henne att gå in i stora salen som balen hade varit i. Lilja gick sakta in i salen och såg prinsen stå uppe på balkongen, han tittade på henne. Han började gå ner från balkongen och gick över golvet fram till Lilja, han tittade henne djupt in i ögonen

– Vackra dam säg ditt namn! ropade prinsen högtidligt.

– Eh, Lilja, svarade Lilja.

– Lilja, du var den vackraste på min bal därför har jag en fråga till dig.

Prinsen ställde sig på knä.

– Vill du gifta dig med mig?

Lilja frös till, hon visste inte vad hon skulle göra eller säga. Hon visste att hon inte älskade prinsen, men hon visste inte vad som skulle hända om hon avvisade honom.

– Min prins, nej, sa Lilja. Du kanske kände något vackert på balen men jag kände mig förolämpad när du svarade på mina enkla frågor. Därför vet jag att jag inte älskar dig och därför kan jag inte gifta mig med dig.

Prinsen såg chockad ut och ställde sig upp igen men snart blev han arg och skrek:

– Hur vågar du?! Jag är prins, du är bara en enkel, dum Torpa-flicka! Du ska bli fängslad för förräderi! Du kan inte göra så här, du kan inte göra någonting! Du ska bli fängslad!

Prinsen bara skrek en massa saker för att skrämma Lilja men hon bara tittade på honom.

– Om du hotar att fängsla den du säger att du älskar, älskar du henne inte.

 

Lilja gick ut ur slottet för att gå hem igen men då såg hon att Tyg satt med sin rygg mot muren och händerna i ansiktet. Han grät.

– Vad är det Tyg? sa Lilja.

Tyg blev rädd och hoppade till, han reste sig snabbt upp och torkade tårarna.

– Vad gör du här? Jag trodde att du skulle gifta dig med honom. Jag trodde jag aldrig skulle få se dig igen.

– Åh Tyg, jag kan inte ge gifta mig med någon jag inte älskar.

– Så du älskar inte prinsen?

– Nej, inte ett dugg, han förolämpade allting jag håller kärt.

– Då måste jag säga något till dig! Innan det är försent igen!

Tyg ställde sig närmare Lilja.

– Jag har under många år älskat dig. Men det har alltid kommit något i vägen men inte nu.

Lilja bara log åt honom.

– Jag älskar dig också, men innan jag drar några förhastade slutsatser, vill jag lära känna dig och då menar jag allting som är värt att veta.

Dom gick tillsammans hem hand i hand, ibland med armarna om varann och pratade. När de stod utanför Liljas dörr, kysste hon honom på kinden och gick in.

Men det som stod innanför dörren gjorde henne lyckligare än någonsin, hennes far stod med öppna armar.

Lilja kastade sig i hans famn och började gråta av lycka. Hon hade inte sett honom på flera år och var så glad att han och tillbaka.

– Vad gör du här? Är du fri? Har du rymt?

– Nej, mitt barn, jag blev frisläppt för gott beteende och nu är jag hemma igen.

Lilja blev överöst med kramar från hennes far, mor och Truth som blev så lycklig av att Lilja inte gifte sig med prinsen.

 

Tillslut gifte hon sig med Tyg och dom fick tre barn tillsammans, två flickor och en pojke.

Prinsen gifte sig med en god kvinna som såg hans godhet och dom blev väldigt lyckliga tillsammans.

Familjens fattiga dagarna var över för Liljas pappa kunde börja jobba och då fick dom mer pengar. Men det är de inte visste var att familjen skulle bli väldigt rik, för av de gamla tygerna från Tygs fars skrädderi gjorde Lilja, Tyg och Truth gosedjur av som gjorde barnen i byn glada igen och som gav dom lagom pengar så att de ibland till och med kunde hitta på något som var lite dyrare, som att resa.

Truth gifte sig aldrig, men det gjorde ingenting. För en dag så hittade hon en övergiven pojke, han var bara ett år och hon tog hand om honom som om han var hennes egen son.

Sen så levde dom lyckliga i alla sina dagar.