Det var en gång en vacker äng där kor betade gräs. På ängen fanns det blommor, bin och fina äpple träd vars frukt var guld färgade. På denna äng rann en flod som alla djur drack från.

En dag hände något hemskt, vattnet slutade rinna och stod stilla men djuren fortsatte att dricka vattnet. Tillslut var det nästan inget vatten kvar och alla blev väldigt törstiga. Det var inget problem för kossorna för dom kunde äta det gröna och saftiga gräset som fanns på ängen. Men kossorna åt också äpplena från äpple träden men dom delade inte med sig av äpplena till dom andra djuren. Detta ledde till stort hat för kossorna som inte delade med sig.

Djuren började därför leta efter problemet till att vattnet slutade rinna och vandrade uppströms eller vad som brukade vara uppströms nu fanns det inget vatten kvar. Vid det här laget var all utsvultna och hemskt törstiga. Djuren fann en stor grottöppning med en vattenkälla.

 

Djuren drack och fortsatte att vandra uppströms tills dom kom till en skog. Vid en sten i skogen satt en groda som frågade efter vatten. Djuren berättade för grodan var vattnet fanns och han lovade att återgälda dom med något. Han visste var det fanns mat och grodan visade vägen.

Djuren kom fram till en dunge med bärbuskar, svampar och frukter av all sorter djuren tackade grodan för sin goda gärning och innan han hoppade iväg sa han.

-akta er för räven sen försvann grodan.

 

Djuren bestämde sig för att ta en tupplur efter den långa vandringen.

När dom vaknade var det morgon och en uggla hoa.

– Ho ho, djur där nere på marken, ho ho, jag är så fruktansvärd hungrig kan jag få lite av er mat?

Djuren gav ugglan solrosfrön som ugglan genast åt upp.

– För er goda gärning djur tänker jag att hjälpa er med något.

Djuren berättade om vattnet och ugglan berättade för djuren att dom skulle ta sig till bergen.

 

Djuren gjorde som ugglan sa och vandrade mot bergen på vägen dit träffade dom räven. Djuren kom ihåg vad grodan hade sagt om räven och bestämde sig att inte låtsas om räven detta gjorde räven arg.

Men räven gav ej upp han började att mumla för sig själv.

– Åh om djuren ändå hade lyssnat på mig skulle dom veta problemet med vattnet.

 

Några av djuren lockades av vad räven sa och glömde helt bort vad grodan sa och dom följde med räven in i skogen. Där knuffade räven ner djuren i ett hål så dom fastnade där.

 

Kossorna på ängen hade snart ätit upp allt gräs och äpplen och dom var hungriga och törstiga många av kossorna hade redan dött av hunger eller törst. Detta gjorde att kossorna började att vandra den väg alla andra djuren hade gått. Det tog inte långt innan kossorna hittade vattenkällan. Medans kossorna drack så kom grodan och frågade om han fick svalka sig från solen. Kossorna drack då snabbare och snart var det bara en lerpöl kvar. Grodan som var väldigt god bestämde sig att inte berätta om dungen men om att dom skulle akta sig för räven.

Kossorna brydde sig inte om den lilla grodan och fortsatte att vandra. Då i samma ögonblick kom räven och sa:

– Åh kossor, ni ser väldigt hungriga ut, jag vet var det finns mat.

Kossorna som var hungriga följde med räven.

Dom kom fram till dungen den här gången fanns det inte så mycket mat kvar dom åt och åt sedan kom ugglan och frågade om han kunde få lite solrosfrön. Kossorna ljög och sa att det inte fanns några solrosfrön och ugglan flög iväg igen.

 

Kossorna hörde en massa ljud från en grop och bestämde sig för att undersöka källan till ljudet. Till deras förvåning var det några djur fast där nere. Djuren bad att kossorna skulle hjälpa dom men kossorna bara gick iväg. Ett tag efter kossorna gått så kom ugglan och hjälpte djuren up. ugglan var i själva verket väldigt stark. Djuren tackade ugglan och gick mot bergen.

 

Kossorna träffade räven än en gång och vid det här laget så litade kossorna på räven och dom lyssnade vad räven hade att säga. Räven berättade om en grotta där det fanns en massa gräs. Kossorna följde med räven men räven lurade kossorna och kastade ner dom i bergets öppning.

 

Djuren som hade suttit fast i hålet träffade räven och låtsades att dom aldrig hade träffat honom förut och dom berättade för räven att bären där borta var magiska och räven såg väldigt läskad av tanken på magiska bär och han följe med djuren där så fanns det en gift buske men räven visste inte och åt upp dom snart därefter dog han.

 

Djuren träffade resten av djuren som inte hade följt med räven och dom fortsatte sin vandring uppför berget. Tillslut kom dom fram upp på toppen det var en liten äng där uppe med floden som vattnet kom från och det satt en stor sten i vägen. Nu visste djuren varför det hade slutat komme vatten och dom visste inte vad dom skulle göra åt det. Några av djuren visste att ugglan var stark och dom sprang ner till skogen där hittade dom ugglan och dom bad honom att hjälpa dom.

 

Ugglan sa att han kunde hjälpa dom på ett villkor att grodan och ugglan skulle få bo på ängen. djuren gick med på vad ugglan sa och han flyttade stenen. genast började vattnet rinna och då började dom höra rop för hjälp nerifrån grottan. Det var kossorna och grottan började långsamt fyllas med vatten och det låg stenar i väggen så kossorna kom inte ut. Kossorna grät och bad djuren att hjälpa dom men djuren tänkte på vad kossorna hade gjort mot dom och dom lämnade kossorna i grottan.

 

När djuren återvände till ängen var floden full med vatten och ängen blomstrade igen men den här gången fanns det inga kossor där och allt var lugnt ända tills denna dagen.