Det var en gång två syskon som hette Hans och Greta. Dom var väldigt lika varandra och man kunde se att dom var syskon med deras mörkblonda lockiga hår och nästan lysande gröna ögon.
Syskonen var även väldigt lika på sättet, då dom båda två var väldigt smarta och snälla. Barnen bodde i ett lagom stort hus utanför en stor stad med sin far som var en mycket snäll man och som älskade sina barn, han jobbade som en handelsman och reste väldigt mycket. Eftersom deras biologiska mor blev dödad av vargar ute i skogen när dom var små så gifte sig deras far om sig med en ny kvinna som älskade kläder och smycken men ogillade Hans och Greta mer än något annat. Styvmodern hade även väldigt lätt att övertala människor att göra som hon ville och hon var mycket arg på att hon inte kunde kontrollera barnen på samma sätt som hon gjorde med alla andra.

En kväll när Hans hade svårt att sova så hörde han styvmodern säga till fadern att hon dagen efter skulle ta med sig Hans och Greta ut till staden och lämna dom där till att bo på gatan så att pengarna dom la på barnen kunde läggas på ett större och finare hus och på vackra klänningar till henne. Barnens far höll först inte med och tyckte att det var en väldigt dålig idé att lämna barnen som han älskade och ville ha kvar dom hemma.
Men sen så fortsatte styvmodern att tjata på honom och tills sist höll han med henne om att det var en bra idé.
Hans blev förstås mycket arg på styvmodern men smart som han var kom han på en idé, när hans far och styvmor hade lagt sig så smög han ut ur sitt rum och hämtade några färgpennor som han och Greta brukade sitta och måla med ibland.

Dagen efter tog styvmodern med sig barnen ut till staden och efter en lång krånglig bit stannade hon och sa åt barnen att hon skulle gå in i en affär för att handla några saker och att dom kunde gå till leksaksbutiken mittemot och sen så skulle hon komma och hämta dom när hon var klar med sina ärenden.
Hans och Greta gjorde som hon sa åt dom men när affärerna stängde och det hade blivit mörkt hade styvmodern fortfarande inte kommit och hämtat barnen. Hans förklarade då för Greta vad han hade hört kvällen innan och att han hade målat streck på stenmarken efter sig när dom gick så att dom skulle hitta tillbaka.
Det tog inte lång tid innan dom hittade det första strecket och kunde hitta vägen tillbaka hem. Det tog hela natten att gå hem och när dom kom fram så var det redan ljust ute.
Så  fort dom knackade på dörren så kom deras far och släppte in dom, gav dom en god frukost och sa att dom aldrig skulle behöva bli lämnade ensamma i en affär igen.

Styvmodern var mycket arg över att barnen var hemma och på kvällen övertalade hon fadern  att hon skulle ta med sig barnen ännu längre in i staden så att dom inte skulle kunna hitta hem på ett bra tag och att när eller om dom gjorde att dom skulle vara så smutsiga gatubarn att ingen kände igen dom.

Dagen efter tog hon med sig Hans och Greta in till staden igen. Barnet förstod förstås vad det var som skulle hända och såg till att ta med sig kritor som dom då och då målade strejk i marken med.
Styvmodern gjorde som förra gången och lämnade barnen ensamma i en affär och kom sen inte tillbaka för att hämta dom. Men den här gången hade syskonen inte samma tur och precis när dom hade gått ut från affären för att leta rätt på det första målade strecket så började det att spöregna och vattnet tog bort all färg av kritorna från marken.

Tiden gick och det började att bli mörkt och kallt. Hans och Greta gick och knackade dörr i staden men ingen ville släppa in dom två blöta barnen i sin varma hem.
Båda barnen blev under tiden hungriga och kalla men det som plågade Greta mest var att hon var så  fruktansvärt törstig. För trots att hon var tidigare hade varit genomvåt (för vattnet hade under tiden dom gick torkat) så var hennes strupe ändå genom torr.

Då när hon tänkte på hur gärna hon skulle vilja ha ett glas med kallt vatten så forsade det vatten ur hennes händer. Av någon anledning blev Greta inte rädd utan vände på handflatan så att vattnet kunde forsa in i hennes mun istället.
Hans blev däremot förskräckt och tänkte  ”STOPP!” och då så stannade vattnet och Greta, den kalla vinden slutade att blåsa i hans nacke, elden i dom gamla lyktstolparna stod plötsligt helt stilla, ljudet försvann så att Hans bara kunde höra sina egna andetag och den stora klockan på stadens högsta torn stod stilla, då förstod Hans att han måste ha stannat tiden.

Inte heller Hans blev förskräckt över sin nyfunna förmåga utan sa istället ”fortsätt” också började tiden igen och allt runt omkring honom vaknade till liv efter att ha stått stilla.
Hans förklarade för Greta vad som hade hänt och dom började båda att undra vad det var som hände med dom, för även om dom inte var chockade över sina förmågor så hade dom aldrig märkt dom förut och båda två undrade var dom kom ifrån och varför dom inte upptäckt att Greta kunde spruta vatten ur sina händer och Hans kunde stanna tiden. Till sist somnade dom båda av ren utmattning på en bänk mitt i torget.

På morgonen dagen efter så var det ljust och staden hade börjat att vakna efter natten. Men barnen var fortfarande hungriga så dom bestämde sig för att dom lika gärna kunde gå och leta efter något ätbart.
Dom båda två hade väl föreställt sig något i stil med gamla brödbitar i en soptunna men när dom gick förbli en godisaffär blev dom båda helt mållösa. I skyltfönstret var det fullt med  färgglada karameller inlindade i papper, stora godisklubbor i rader och chokladkakor. Även själva affärens utsida var fantasifullt dekorerade med något som liknade rosa glasyr i vågiga linjer runt fönstren, röd vit randiga knutar som påminde om polka och den gröna dörren full med färgglada små fina detaljer. Allt detta och husets bruna färg fick det att se ut som ett pepparkakshus.

Trots att dom inte hade några pengar så bestämde sig Hans och Greta för att gå in i godisaffären som hette Lisbeths Goda Karameller. Om utsidan hade varit lockande går det inte ens att beskriva insidan av affären. Rummet dom hade kommit in i var ovanligt stor för att vara en affär som säljer godis och vägarna var fulla med godis, allt ifrån fina chokladaskar till stora påsar fulla med söta färgglada karameller. Som om det inte räckte fanns det i ett hörn en sockervadds vagn, en byrå utan lådor full med godis och en skylt över där det stod Skämt Karameller, och det hängde även pepparkakor överallt. Precis som på utsidan var insidan även dekorerad, med sockervadds liknande moln i taket, golvet hade färgglada plattor och i mitten av rummet stod en stor fontän som sprutar smält choklad.

Visst var det lite konstigt att affären var helt tom och att det inte ens stod någon i kassan,  men Hans och Greta som var så hungriga och så sockersugna nu när dom hade sett allt det här att dom inte rå för att dom började att äta på godiset som stod i hyllorna.

Plötsligt så hörde dom ett chockat skrik bakom sig och när dom vände sig såg dom en ung kvinna i en lila klänning med vitt förkläde och brunt hår uppsatt i en knut stå i ingången bakom disken och titta förvånat på dom båda barnen som stod och tryckte in sig godis.

Kvinnan hette Lisbeth och det var hon som ägde den pepparkakshus liknande godis affären. Hon blev inte arg på barnen för att dom hade ätit av hennes godis och kunna betala för att hon förstod att dom var hungriga och bjöd istället in dom till hennes hem (som satt ihop med affären) till att äta ordentlig mat, få varma kläder och mjuka sängar att sova i.
Lisbeth lovade också att dom fick bo hos henne ett tag eftersom att hon var en mycket ensam ung kvinna i det stort hus och att hon inte hade något emot att ta hand om två barn.

Tiden gick och syskonen började att bli mer misstänksam mot Lisbeth eftersom att Hans själv fick göra massor av sysslor och att Greta under tiden bara kunde sitta och äta av den goda maten som Lisbeth lagade till henne. Han själv fick inte alls lika mycket mat och hade istället  uppgifter som att  sopa golvet och ställa godiset i affären i hyllorna.

Greta fick ju även hon också sysslor men dom för henne var enkla och gick mycket snabbt jämfört med Hans. Lisbeth berömde ofta Greta för att göra ett bra jobb men hon var väldigt avvaktande mot Hans, som om han var en tickande bomb.

En dag så låste Lisbeth in Hans i källaren under affären och sa att han inte får komma ut förens han hade visat vilken sida han stod på.
Varken Greta eller Hans förstod varför Lisbeth hade varit så ond mot Hans och under tiden som Greta fick lov att komma ner och ge hans mat så diskuterade dom hur dom skulle göra för att rymma från Lisbeth och försöka att hitta hem igen.
Lisbeth misstänkte inget och fortsatte att vara snäll mot Greta.

Tiden gick och en kväll så bestämde sig Hans (som för länge sedan hade tröttnat på att sitta i en källare helt rastlöst) att det var dags att sätta igång med planen på att fly.
Det första han gjorde var att stanna tiden så att han inte skulle bli påkommen och efter det så gick allt väldigt lätt. Låset till källaren var gammalt och med lite hjälp av hårnålen han hade fått av Greta kunde han lätt få upp den.
När han kom upp ur källaren var han i den bakre delen av butiken och genom skyltfönstret kunde han se att det var mörk och natt ute.
”Bra då är det mindre risk att vi blir påkomna” tänkte Hans för sig själv.

Nu kom det största problemet, han var tvungen att hämta Greta. Det var lätt att komma in i Lisbeths lägenhet som låg över butiken men för att väcka Greta var han tvungen att starta tiden igen och då riskera att bli påkommen av Lisbeth. Dock kände Hans att han inte skulle ha något emot att låta tiden fortsätta gå då han blev allt tröttare desto längre tiden gick.

När han kom in i lägenheten visste han redan vart han skulle hitta Greta eftersom att han hade varit där förut. Precis som han hade tänkt hittade han henne ligga alldeles stilla på en soffa i ett rum nära dörren ut till butiken, det var bra för då behövde dom inte gå förbi Lisbeths rum på vägen ut. Hans kände under tiden hur han hade blivit mycket trött av att hålla tiden stilla så länge och hade inget emot att få starta den igen.
Han fram till Greta och tänkte ”fortsätt” så att tiden fortsatte. Hans försökte att väcka Greta så tyst som möjligt och när hon vaknade förstod hon direkt vad det var hon skulle göra och tog tygpåsen som stod på ett bord bredvid. I påsen hade hon packat allt nödvändig som dom kunde tänkas behöva under tiden dom försökte att hitta hem, saker som Lisbeths karameller och extra kläder låg i den. Eftersom att Greta kunde framkalla vatten så skulle vätska inte bli några problem för dom.

Barnen smög så tyst dom kunde ut ur lägenheten, ner för trappan, genom godisbutiken och fram till dörren. Då, precis när Greta sträckte sig fram för att öppna dörren ut till mörkret så hörde dom snabba steg uppifrån. Innan dom visste ordet av så stod Lisbeth i lila morgonrock och tofflor framför dom. Hon verkade inte ett dugg andfådd av den snabba förflyttningen och all hennes koncentration riktades mot Hans.
– Jag vet att du har övernaturliga krafter precis som din syster så du kan lika gärna sluta gömma dom för mig, sa hon med en djup bister röst.
– Det är inte heller någon idé att fly härifrån för ni kan inte komma hem utan min hjälp, fortsatte hon med blicken fortfarande fast på Hans.
Båda syskonen blev mycket förvånade eftersom att dom inte trodde att Lisbeth visste något om deras så kallade “krafter”.
– Hu..hur vet du att vi har några krafter? Frågade Hans när han äntligen hade smält det som Lisbeth sagt. Lisbeth log, inget hånleende eller så utan ett leende som vuxna gör mot barn som inte förstår något.
– Det märks på dig , precis som det märks på din syster. Skillnaden är att det är uppenbart att hon kan kontrollera vatten så bra som hon är på sina sysslor och att hon aldrig verkar törstig när jag frågar, förklarade Lisbeth.
– Men din kraft Hans har inte varit lika tydligt för mig och därför börjar jag tro att du gömmer den med flit, kanske för att du är på sin styvmors sida?
– Vänta va?! Känner du våran styvmor? Frågade Greta förvånat. Syskonen hade nämligen inte berättar för Lisbeth vart dom kom ifrån, dels för att Lisbeth inte hade frågat och dels för att dom själva inte ville ta upp och tänka på det.
– Såklart jag vet vem eran styvmoder är, hon är min storasyster förstår ni och när vi var mindre så fick hon mina föräldrar att lämna mig i skogen åt min död. Hon kunde inte stå ut med att jag också hade krafter precis som hon inte kunde stå ut med era, berättade Lisbeth.
– Nu är jag jätte förvirrad, kan vi ta det här från början? Frågade Hans.
–  Så du och våran styvmor är övernaturliga precis som jag och Greta och du tror att jag är på “fel” sida och därför låser du in mig i din källare? Fortsatte Hans.
– Jag kan ha bedömt dig lite på fel sätt men det är ganska lätt att göra när du redan har blivit övergiven av hela din familj och riskerar att drabbas av din systers ilska igen, Lisbeth tog en liten paus som om minnena fortfarande plågade henne.
Både jag och min syster, alltså eran styvmor, har krafter och hon har förmågan att övertala folk till vad som helst och det var så hon fick mina föräldrar att lämna mig precis som hon fick eran far att gifta sig med henne och sen få honom att lämna bort er till ett liv på gatan. Min syster tål inte att det finns människor som har krafter och speciellt inte folk som kan ha starkare krafter än hon själv, fortsätter Lisbeth.
– Och varför tror du att Hans är på hennes sida och inte på vår? Frågade Greta . Hon blev såklart mycket arg över att hennes bror hade suttit  inspärrad i en källare i så lång tid.
– Hans krafter och sätt att dölja dom var så lika hennes att jag blev rädd att det vara hon som tränat honom och att hon skickade han hit för att döda mig, men jag förstår nu att så inte var fallet och att jag gjorde fel som dömde honom, sa  Lisbeth.
– Tror du att hon vill döda oss?! Frågade Hans förskräckt.
– Såklart hon vill och därför gömmer jag mig här, förklarade Lisbeth.
– Varför gömmer du dig för någon som har förstört ditt liv? Om det var jag så skulle jag hämnas på henne efter allt hon gjort, sa Greta med en självsäker röst.
– Men hon har ju gjort samma sak mot oss Greta, sa Hans osäkert, vill du verkligen hämnas på någon med så mycket makt att hon kan övertala folk att göra vad hon vill att dom ska göra?
– Ja, för jag ger hellre igen än gömmer mig, förresten kan jag så tror jag att vi kan slå henne om vi jobbar tillsammans, svarade Greta hoppfullt.

Gretas entusiasm smittade av sig på dom andra och dom kommande dagarna planerade dom tillsammans en revansch på styvmodern.  Planen var att göra sig av med den onda styvmodern för gott så att dom kunde fortsätta med sina liv som vanligt utan att behöva oroa sig för henne. Lisbeth tyckte att det lät bra men hon ville inte träffa sin syster för hon var trots allt fortfarande rädd för henne. Hon sa att hon kunde visa dem vägen till deras hem (för Lisbeth hittade nämligen väldigt bra i och utanför staden ) men efter det ville hon inte längre vara delaktig.

Under tiden kom dom varandra också väldigt nära och Lisbeth blev också mycket snällare mot Hans och hon slutade att ge barnen alla sysslor. Syskonen och Lisbeth blev också mer ärliga och öppna mot varandra. Lisbeth berättade till exempel för barnen att hennes kraft var att framkalla godis och sötsaker från ingenstans och att det var därför hon hade öppnat en godisbutik och det var också så hon hade överlevt utan svälta efter att hon blev lämnad i skogen av sin familj. Hans berättade även för henne att han kunde kontrollera tiden men när hon frågade om han kunde resa till framtiden var han tvungen att erkänna att han inte kunde det och att hans kraft bara stärkte sig så långt han levde och att han inte heller kunde spola tillbaka tiden (detta var något som Hans bara förstod eftersom att kraften var en del av honom). Greta visade även att hon kunde ändra temperaturen på sitt vatten så att det gick från varmt och kallt.

När dagen kom och barnen skulle ge sig av gav Lisbeth dom tre stora påsar med karameller som dom kunde äta och tänka på henne.
– Är ni helt säkra på att ni vill göra det här? Frågade Lisbeth barnen efter att dom hade lämnat affären och gick igenom stadens gator.
– Oroa dig inte för oss Lisbeth för vi kommer att klara oss bra, hon har ju aldrig fått oss att göra något hon vill tidigare eller hur? Svarade Greta uppmuntrande och log ett tröstade leende mot Lisbeth.
– Jag tror inte att hon kan kontrollera andra med krafter men det betyder inte att hon inte kan få andra att ge sig på er, förklarade Lisbeth för barnen, min syster har tränat på sina krafter mycket längre än ni så lova mig att ni iallafall är försiktiga, fortsatte hon.
– Så länge vi håller oss till din listiga plan Lisbeth så kommer allt att gå bra och om allt går som det ska så kan vi övertala far att besöka din affär så snart som möjligt, sa Hans uppmuntrande och dom fortsatte tillsammans till utkanten av staden.

När dom kom fram till huset där barnens far och styvmor bodde så var det mörkt men det lyste fortfarande i husets fönster. Dom visste att styvmodern var ensam hemma eftersom att fadern var på en affärsresa han hade planerat mycket länge.

Hans gick fram för att knacka på dörren och sen gick han tillbaka till Greta som stod i en bit ifrån, bred på att att anfall styvmodern när hon öppnade. Men det kom ingen och öppnade. Syskonen väntade, knackade igen och väntade ännu längre tills dom var tvungna att inse att ingen skulle öppna. Greta smög sig då fram till dörren och tryckte ner handtaget så dörren åkte upp.

Syskonen bestämde sig för att gå in i huset och själva leta reda på styvmodern. Precis när dom hade kommit inför husets väggar smälldes dörren bakom dom igen och ljuset släcktes. Hans var på väg att skrika högt av rädsla men Greta satte sin hand framför has mun för att tysta honom.
– Vi vill inte att hon ska veta extrakt vart vi är, viskade hon tyst till sin bror. Dom fortsatte att gå omkring i huset och leta då dom plötsligt hörde ett ylande ljud utifrån.

Hans och Greta gick försiktigt fram till fönstret för att se vad det var som lätt.
– Det var som attan, viskade Hans tyst för utanför huset stod styvmodern med ett ondskefullt leende på läpparna. Men det var inte styvmodern som skrämde barnen mest utan det var den stora gruppen av stora mörka hundliknande gestalter som omringade henne. Djurens lysande gula ögon var riktade mot fönstret där syskonen stod. Ett av djuren gav ifrån sig högt ylande precis som det syskonen hade hört förut och styvmodern skrattade elakt.
– Sluta att gömma er och kom ut hit så att mina vänner kan få sig ett gott kvällsmål, ropade hon med en självsäker ondsint röst. Greta rös i hela kroppen för djuren där ute gjorde henne fruktansvärt obekväm, som om en gammal mardröm hade vaknat till liv.

Hans fick nästan dra fram Greta till dörren, i handen höll han en stekpanna som ett vapen.
– Det var det här som vi kom hit för Greta, sa han irriterat, varför måste du bli så osäker när vi är så nära att få ett slut på allt det här?
Jag vet inte men jag blir bara så fruktansvärt illa till mods när jag ser dom där odjuren runt henne, sa Greta. Hans nickade och gav sin syster en kram.
Vi klarar det här, lovade han henne och efter det öppnade han dörren för att möta sin styvmoder och dom ondsinta varelserna som hon kontrollerade.

Ute hade det blivit kallare och Hans hyttande till när han klev ut genom dörren. Efter honom kom Greta som hade fått tillbaka till självförtroende efter choken. Framför dom stod styvmoder och nu på nära håll kunde syskonen se att dom mörka gestalterna runt henne var gråa vargar. Den vetskapen gjorde dock ingen av dom på bättre humör eftersom det fick dom att tänka på deras mor som blivit dödad av dom hemska varelserna.
– Trodde ni att ni kunde komma hit och bara klampa utan att möta motstånd från mig? Frågade styvmodern och spände ögonen i barnen.
– Såklart vi förväntade oss motstånd från dig men är du säker på att du är beredd på oss? Svarade Greta men hon lät mycket osäker på rösten. Styvmodern hånlog och sen satte den första vargen av i attack.

-STOPP! Skrek Hans av ren rädsla och plötsligt stod vargen stilla mitt i luften, bredvid honom stod Greta helt stilla med händerna riktade mot vargen och ur dom kom stillastående strålar av vatten.
Hans tog ett starkt grepp om stekpannan mellan handen och gick fram mot styvmodern och vargarna. Djuren stod helt stilla med sina vita sylvassa tänder blottade i ett grymt flin och dess gula strålkast liknande ögon riktade mot den plats där Hans för en stund sen stod. Han sträckte fram handen för att känna på monstrets smuts gråa päls men precis när han rörde vid djuret så vaknade den till liv och gick till anfall mot Hans. Hans blev helt mållös men lyckades ändå ducka undan från vargen klor och så fort han var utom räckhåll för vargen så stannade djuret igen, fast i tiden som alla andra.
Hans var tvungen att hämta andan innan han sa “fortsätt” tyst för sig själv.

Tiden startade igen och Gretas vattenstrålar träffade vargen som gjorde anfall mot henne. Odjuret blev nerdränkt i vatten och kort efter det så gick vargen upp i rök.
-Hur gjorde du det där?! Frågade Hans chockat en bit ifrån henne i färd med att försöka slå en varg i huvudet med sin stekpanna.
– Jag gjorde det som Lisbeth sa att jag kunde göra, värma upp vattnet så att magiska ting går upp i rök, förklarade Greta och skickade en ny stråle mot en varg som gick till attack.
– Så länge du håller dig undan från mig, sa Hans efter att han hade försökt slå vargen i huvudet en gång till.
– Och kan du ge mig lite stöd här? La han till då en till varg kom och försökte bita honom i benet. Greta sprang fram och sköt dom båda vargarna med sitt uppvärmda vatten så att det ändå som blev kvar var två små spår av rök.
Syskonen fortsatte att slå sig in mot mitten och styvmodern och flera gånger när attackerna blev för många var Hans tvungen att stanna tiden och ta Greta i handen så att hon kunde skjuta dom närmaste utan att dom rörde på sig.

Men desto längre tiden gick desto tröttare blev barnen och framförallt Hans vars jobb att stanna tiden var mycket ansträngande. Gretas egna händer började kännas glödhete och var ovanligt röda av den hårda kraftansträngning. Tillsist lyckades dom ändå få slut på alla vargar så att det bara var dom och styvmodern (som under tiden bara hade stått och tittat på) kvar.
-Jag måste säga att jag är imponerad av era insatser men tyvärr kommer allt få ett slut här, ty enbart jag kan vara den med krafter i denna staden, sa styvmodern och det var konstigt att hon fortfarande lätt lika självsäker, jag ska göra slut på er en gång för alla precis som jag gjorde med min syster och eran mor.
– Var det du som dödade henne?! Flämtade Greta och kände hur hennes händer började att koka. Hans såg mer förstörd ut som om den här faktan och all den kraft han använt för att stanna tiden höll på att ta kål på honom.
– Ja det var jag som fick vargarna att döda eran mor, sa styvmodern och hånlog, hon hade inte lika mäktiga krafter som ni men jag antar att kunna få frön att växa snabbare är helt okej, fortsatte hon.

Nu stod inte Greta ut längre, hon hatade styvmodern för allt hon hade gjort redan innan hon fick reda på det här,  men vetskapen om hur hennes mor dog gjorde henne så fruktansvärt förbannad att hon inte ens tålde att se kvinnan. Ur Gretas händer sprutade det glödhet med vatten men styvmodern var snabb och lyckades duka undan. Greta skickade en till stråle men även denna lyckades styvmoder undgå utan av bli träffad.
Då använde Greta dom sista krafterna hon hade och skickade iväg en ännu större och varmare stråle i ett tredje försök att träffa styvmodern.

Hans som stod en bit ifrån utmattad av ansträngning såg från långt håll att den styvmodern skulle lyckas undgå den också.
“Kom igen Hans, du måste göra något” sa han till sig själv. Han kände hur tiden sprang iväg och gick alldeles för fort, då kom han på det.
-Sakta ner! Skrek han med en hes röst och plötsligt så rörde sig allt i slowmotion. Hans (som rörde sig som vanligt) tog sina sista krafter, sprang fram till styvmodern och knuffade in henne i Gretas rykande vatten och precis innan han föll ihop medvetslös så tänkte han “fortsätt”.

Greta såg hur hennes bror knuffade styvmodern som ramlade in i vattnet och gick upp i rök precis som vargarna och hon hann uppfatta hur Hans låg medvetslös på marken innan hon själv också ramlade omkull av ansträngning.

När syskonen sen vaknade så var det ljust ute och morgon. Dom låg i sina varma sängar i sitt gamla hus och dom kände doften av stekta ägg och bacon nerifrån köket. Barnen sprang ner och där fann dom deras far stå vid stekpannan och laga frukost. Han vände sig om och när han såg barnen så sprang han fram och kramade dom båda samtidigt som han lovade att dom aldrig skulle bli övergivna igen.

Tiden gick och eftersom att den giriga styvmodern var borta så sålde dom alla hennes dyra fina klänningar och smycken som hon hade övertalat barnens far att köpa. Pengarna dom fick använde dom till att köpa en fin stor lägenhet mitt emot en godisbutik som såg lite ut som ett pepparkakshus med färgglada karameller i skyltfönstret.